Let's go, vi börjar med Måns.

MÅNS: Vår första katt, han är en norsk skogskatt, har alla möjliga färger. Vi hade honom i över tio år. Kommer knappt ihåg när han var kattunge men vi har massor av kort från den tiden. Han var sju/åtta år när vi skaffade Sudden från en granne. Han var van vid att vara ensam katt och ville inte dela sin vardag med Sudden så de var alltid ovänner. Han gillade absolut inte när vi flyttade ut till landet, så han rymde flera gånger och vi hittade alltid honom på Öxnehaga där vi bodde innan. Tyckte så synd om honom det sista året. Han kommer alltid att vara "gammel kissen"

SUDDEN, Knäppaste, roligaste katten ever. Choklad/jordgubbs nos. Vi hade honom i fem år, han var frisk och pigg. Pratade alltid och var som en extra pappa till de andra katterna. Visst, han var Sveas pappa och Divas, No-No och ponkens morfar. Sudden tog det jätte fint när vi flyttade ut till landet, tror han älskade att bo där bland hästar och de andra stall katterna. När vi flyttade in till stan igen så rymde han och vi hittade han ute i Åkarp igen. Sen dess var han alltid inne i stan. Idag tror vi att han har blivit påkörd av tåget.

SVEA, vår första lilla hona. Så otroligt söt att man alltid smälte i hennes närhet. Så vacker päls, inte alls smutsig för att bo på landet. Hon var kelig och ville alltid bråka med Måns. Man gick runt med henne i famnen hela tiden. Hon sov och gjorde ALLT med Sudden. Pappa och dotter. De var lite som best friends. Vi hade henne nog i tre år. Hon tänkte inte alls på när vi flyttade till stan, hon trivdes vart som. Innan hon försvann fick hon vi kullar med kattungar. Första kullen behöll vi men inte andra. Vi tror också att hon var dött med tåget. Eftersom mammas hus ligger precis vid järnvägen. Lilla stumpan.

Jaha, då var det DIVAS tur. Min katt som alla kanske redan vet. Kan ju dra hela hennes namn: ROSALIE DIVA WOODY BERGHOLM. Barn till Svea. Diva är den mest charmigaste katten som finns. Hon är ganska lik sin mamma i utseendet. Hon är det mest bortskämda katten i hela vår historia. Undra varför.. höhö. Henne kommer det skrivas mer om i min blogg.

PONKEN (som han då blev döpt till när han bodde hos oss, innan mammas jobba väninna fick honom), som egentligen är en HON. Alla som kollade könet på kattungarna sa att Ponken var en hane, men när han skulle till doktorn var det en hona. Så han heter Hampe-lina. Vad jag vet för tillfället. Inte vi som har döpt honom. Han hade heller inga former som en hona har.. helt weird. Söt var han i alla fall.

NO-NO, crazy cat. Hette i mellan åt Smulan. Min bror döpte henne till det när hon flyttade hem till honom. Sen fick hon flytta tillbaka igen och förblev No-No. Hon har fått en kull men ungar, som bor hemma hos min mamma och syster. Så jag har inte lärt känna de som väl än.

No-No är grå och alltid på kel-humör. Även också den äckligaste katten av alla, en massa möss och annat hit och dit. No-No älskade att sitta uppe på våra axlar. Mys kisse.

Här är en bild på Ponken, No-No och Diva som några veckor gamla. Saknar de tiderna väldigt mycket..